Helene Ahlson

Kategorier
Läs mer

TÄVLINGEN I SAN ANTONIO, FRÅN KLACKAR PÅ SCEN TILL KLACKAR PÅ BARDISKEN!

augusti 21, 2017

Hej! 🙂

Nu har en vecka gått sen tävlingen i San Antonio och jag har börjat smälta den fantastiska helgen lite smått. Att det faktiskt gick så galet bra är fortfarande något som kommer vara svårt att ta in helt, men å andra sidan vet jag inte om jag vill att den känslan ska försvinna helt.

Jag kan inte klaga på en enda sak där borta i San Antonio, eller egentligen på hela den här resan fram tills nu. Allt gick precis enligt planer med dieten, justeringen av vätskan och laddningen ända in i det sista. Jag blev välkomnad med öppna armar av ”familjen”/vännerna och sponsorerna här på …destination i Dallas samt alla människor, tävlingsfolk och domare borta på San Antonio Extravaganza Show.

Det är just detta som gör att jag älskar det här landet och varför jag älskar att tävla här. Jag har inte mött en enda person som tänker på sig själv mer än de i sin omgivning, här hjälps man åt och backar varandra oavsett man känner varandra eller inte.

Att komma som en av väldigt få européer, helt ensam utan coach, till backstageområdet där allt är extremt trångt (man fick på sin höjd en stol att sitta på, fanns absolut inte utrymme att ligga någonstans) och inte känna någon är kanske inte alla gånger precis det man önskar sig när man ska tävla utomlands. Men vet ni? Just här, i detta land, spelar det absolut ingen roll. För atleterna och personalen backstage är så fantastiska så allt är bara en stor fest! 😀 

Jag försöker alltid ta med mig denna känsla hem till tävlingarna i Sverige och Europa, där vi annars gärna är väldigt stressade, ska ha allt perfekt på millimetern med liggunderlag, uppblåsbara madrasser, kuddar, musik, speglar etc backstage. Här i San Antonio såg jag inte mig själv en enda gång innan jag kom upp på scen, det fanns inga speglar! Jag visste inte ens om min bikini satt rakt! Haha…

Men det är ju detsamma för alla tänkte jag och släppte det problemet ganska fort. Vi litade på varandra och hjälptes åt istället. SÅ mycket mindre eventuell inre stress om man kan slappna av på det här sättet och bara ”go with the flow”, lita på arrangörerna och inse att alla harfaktiskt samma förutsättningar.

 

Här i USA så startar alla NPC-tävlingar med ett gemensamt ”mandatory meeting” för alla atleter. Det ligger på tävlingsmorgonen, precis innan tävlingsstart, och det är först då man får reda på allt praktiskt om den aktuella tävlingen. Till exempel vart backstageområde och spraytan finns, hur många vi är i varje klass, hur de olika förbedömningarna och finalerna ska gå till, regler etc.

Vårt möte var avklarat 15 minuter innan första klassen skulle upp på scen, så det var bara rätt på för de stackarna! Vi Figure tjejer som var nr 3 i ordningen på startlistan fick i alla fall tid att lägga en sista ”touch up” på färgen och limma fast bikinin. Men mer än så var det inte, sedan var det bara att rusa ner bakom scen och göra sig redo för att entra den.

Så jag kan knappast påstå att jag varken var laddad med den planerad ”uppladdningmaten” eller uppvärmd (uppumpad) under förbedömningen. Men återigen, det var lika för alla. Och att jag intog det tankesättet redan från början gjorde att jag inte brydde mig alls faktiskt till slut, utan bara njöt av hela tävlingen.

 

Sen däremot tog det tid till finalerna, hela 9 timmar! Vi var inte upp på scen igen förrän efter sju på kvällen! Men eftersom jag bodde 2 minuters gångavstånd från arenan så gjorde det mig ingenting. Jag tittade på mina IFBB Pro systrar från Team Better Bodies när de körde sin förbedömning och sedan knallade jag tillbaka till hotellet, la mig på sängen och somnade som en stock! 🙂

Jag vaknade av att min Makeupartist (MUA) knackade på dörren och ville göra en ”touchup” inför kvällens finaler.

Jag säger bara: världen bästa tjej!! Jag är så himla glad att jag hittade henne i San Antonio, och det har jag Monica Brant att tacka för.  Om ni någon gång är i San Antonio för tävling, plåtning eller bara vill få en sjuhelsike snygg styling inför kvällen så ska ni absolut kontakta henne: Amanda Watkins. Tjejen kom till mitt hotellrum kl 6.00 på morgonen för att fixa mig, åkte till sin salong och jobbade och kom sedan tillbaka till mitt hotell på sin lunch!! Detta kallar jag service om något!

När makeup och hår var på sin plats igen så var det bara att kolla av formen och göra en plan för påfyllnad inför kvällens finaler. Jag hade mina amerikanska vänner på hotellet samt Guy Cisternino (IFBB Pro & GASP-atlet här från USA) och Ulf Björnfot på telefon som support så jag kände mig fullkomligt trygg.

Normalt brukar jag inte ladda kroppen med så mycket skit inför mina tävlingar, framför allt inte på själva tävlingsdagen då jag är rädd att magen ska sparka bakut. utan laddar upp mer av sådant kroppen är van vid sen tidigare. Men den här dagen var det så långt emellan förbedömningar och finaler så jag var tvungen att ladda på nytt för att inte bli FÖR hård och tom. Efter överläggning med mina amerikanska vänner och mitt trygga bollplank hemma i Sverige (Uffe) så blev följande det som jag åt inför kvällens finaler:

– En muffins med sockerfrosting på
– En cheeseburgare med ketchup och senap, utan dressing + lite pommes

Amerikanska riskakor (modell mycket större) med en blandning av honung + jordnötssmör på

Vitargo
Inget vatten

Ja, som ni ser…bara skräp egentligen. Men kombinationen av socker och fett, lite salt och att hålla igen på vätskan gjorde att jag bara hårdnade till ännu mer.

Det enda man får ha koll på hela tiden är just att magen är OK samt att man inte spiller över och blir ”blöt” istället för hård.

De sista dagarna inför en tävling handlar allt om att stämma av kroppens signaler och reaktioner, på vad du dricker och äter, varje enskild timme om du ska pricka din toppform. Antingen gör du ingen skillnad alls den sista veckan mot hur du ätit tidigare under dieten, eller så måste du vara medveten och noggrann hela vägen fram om du börjar ändra saker och ting. Ni som följt min blogg vet ju hur stor skillnad detta gjorde för mig sista dagarna inför tävlingen Olympia i Marbella.

Finalerna rullade på väldigt fort och smidigt och vi var klara på scen ganska sent på kvällen.

Jag slutade 2:a i både Figure Open Class B och Figure Master +35, vilket jag är otroligt glad och nöjd med! Jag hade inga som helst förväntningar när jag kom hit då jag knappt visste nivån på denna tävling eller ens hur många vi skulle bli i varje klass.

Fler bilder från scenen kommer  i kommande blogginlägg.

 

Placeringarna tillsammans med känslan av att ha en kropp som denna gång ”lirade” MED mig istället för emot mig, samt hela atmosfären och de fina människorna jag hade omkring mig och allt stöd hemifrån och genom sociala medier gjorde denna dag HELT OFÖRGLÖMLIG!

Kvällen avslutades med en ”girls night out” på stan, glass, godis och dans på baren Coyote Ugly.

Dagen efter bjöd på en långprommis längs magiskt vackra River Walk, pannkaksfrukost för de flesta och en skön roadtrip hem till Dallas igen…

 Glöm inte att följa både min IG-story samt Official Better Bodies IG-story där jag postar videos och bilder hela dagarna från vad som händer här på …destination och i Dallas! 🙂

Mer om livet här borta i nästa inlägg…

 

Lägg gärna dina kommentarer till detta blogginlägg på mitt Instagraminlägg som hör till detta inlägg.

IG: @heleneice @heleneice_video