Helene Ahlson

Kategorier
Läs mer

TIDEN GÅR FORT NÄR MAN HAR KUL SÄGS DET…

maj 12, 2017

…och ja, jag kan väl inte annat än att hålla med om det.

Sitter nu på flygplatsen här i Dallas och inväntar flyget hem till Sverige igen. Inte förrän i taxin ut mot flygplatsen så insåg vi (jag och Micke Johansson, chefen) att vi faktiskt skulle på samma flyg hem till Sverige! Haha…ibland är man bara så mitt uppe i allt så dessa ”oviktiga saker” faller bort. Men det blev ju bara ännu trevligare då vi nu har sällskap hela vägen hem. Dessutom fick jag lyxen att hänga med honom i VIP-loungen i väntan på att boarda.

Jag vet knappt vart jag ska börja någonstans när jag nu ska försöka sammanfatta denna resa. Men lite har jag ju i alla fall hunnit skriva av mig i mitt förra inlägg…

Det var väldigt mycket fokus på min träning den första veckan, då Guy Cisternino var här och tränade med mig. Vi filmade och fotade dessutom varje pass vilket gjorde att träningen tog ännu lite längre tid än vad det annars kanske skulle ha gjort. Men för mig gjorde det ingenting att träningen fick ligga i fokus då han var här, det var ju faktiskt en av huvudanledningarna till att jag kom hit; att träna hårt, lära mig av de bästa och göra det på det bästa gymmet!

Och att vi och många andra här går på ”tävlingsprep” just nu förenklade ju vardagen en hel del, ingen ifrågasatte den andres liv utan man bara hängde på varandra. Simpelt as that!

Bion blev iaf av och jag såg ”The beauty and the beast”, en fin film som hade varit ännu bättre ifall vi inte valt att se den som gick typ mitt i natten (= Helene höll på att somna 1000ggr!). Men det var nog ingen annan än jag som tyckte kl 10.45pm var en sen bio här, haha…

Ingen utgång blev det för mig i lördags heller, som jag lovade, utan somnade tidigt istället och vaknade upp pigg och fräsch dagen efter. Vet inte om jag blivit gammal eller tråkig, men utgång på nattklubb lockar mig faktiskt inte så mycket längre…i alla fall inte när man dietar. Man är lixom inte lika pigg kl 03.00 på natten då, och alkohol för berusningens skull står inte högst på min priolista under en tävlingsdiet.

I söndags flög Guy och Jen (en av våra supergulliga fotografer från Miami) hem och jag checkade också ut från hotellet för att flytta in hos Hanne, min fina vän som förflyttade sig hit till USA på heltid vid årsskiftet. Jag både avundas henne och inte…

USA har, och kommer alltid, stå mig nära hjärtat och jag har faktiskt haft en eventuell framtida flytt hit rätt många gånger på önskelistan. Det finns mycket som jag älskar här borta och så himla mycket nytt att se och uppleva varje gång jag flyger över. Men Sverige är ett bra land också, väldigt bra faktiskt… Sen har man väl, hur mycket man än inte vill det, lite av det här typiskt svenska ”lagom” i sig och tycker att man faktiskt har det riktigt bra som man har det. Och ja, jag är verkligen tacksam och nöjd med mitt liv just nu, även om jag har jobbat hårt för vad jag har idag. Men vem säger att det är stopp här? Nej, i USA skulle man inte sätta några gränser. Det är möjligheternas land för den som vill, orkar och vågar. Som jag själv många gånger skriver: ”There´s no limits in life, the only limit is yourself”…

Vi får se vad som händer i framtiden, just nu vet jag bara att jag i alla fall har minst två resor till över Atlanten detta året.

När jag bytte boende här borta så drog jag automatiskt ned något träningstempot, dels för att jag hade mycket annat jag ville hinna med innan jag åkte hem och dels för att jag åkte på en retligt halskänning på grund av AC:n. Jag är så extremt frusen av mig och superkänslig om det blir för kallt och jag inte är preppad med kläder för det. När normalt folk tycker att det är lagom svalt så skakar jag för att jag fryser så mycket. Det är inte bara här utan även hemma, det händer faktiskt att jag jobbar med dunjackan på inne på gymmet när jag coachar mina klienter!

I söndags var jag tillbaka ute hos Micke (en av delägarna av hela företaget och stället här borta) och red på deras hästar med hans dotter Anna.

Hästar har varit en del av min uppväxt sen jag var 6år ända fram till jag var 21år så varje gång jag är här försöker jag hinna med ett besök hos deras hästar. Den här gången tog Anna med mig ut i skogarna i området vilket var magiskt vackert! Hästar, och den närheten till naturen de för med sig, är harmoni och lugn i hjärtat för mig…

Tack Micke och Anna för att jag får möjligheten att ägna tid med er familj och era fina djur.

Jag hann även ligga lite vid Hannes pool, snabbshoppa ett par saker och inte minst äta min(-a!!) efterlängtade cheesecakes från Cheesecake Factory!

Jag skulle unna mig min favoritcheesecake en gång under veckan hade jag planerat (innehåller över 1500Kcal per bit!), men när jag väl var där inne och skulle handla så upptäckte jag en nyhet som jag inte sett förut och som jag givetvis inte kunde motstå!

Den innehöll Marshmallows, S´mores och allt möjligt annat kladd. Den köptes egentligen bara för att jag skulle ”smaka” på den i bilen hem, men den var slut på mindre än en kvart! Jag har verkligen inget svårt att äta sånt här m jag väl tillåter mig det och det är något jag verkligen tycker om.

Cheesecake nr 2 fick dock vänta lite till senare på kvällen innan jag kände mig sugen på att försöka få i mig ytterligare 1550 kladdiga Kcal.

Jag gjorde ett tappert försök men kom tyvärr bara lite mer än halvvägs innan jag fick anse mig besegrad av kakan.

Men denna är ändå obesegrad smakmässigt och är fortfarande min favorit av alla cheesecakes på stället och den heter ”Chris Outrageous”. Lägg det på minnet ni som ännu inte hunnit testa dessa smakupplevelser!

Längtar dock nu efter NJIE´s nyheter Propud Chokladboll och Proteinshakern Coconut!! HUR gott låter inte detta då?!!

Eftersom jag varit lite halvrisig i halsen de sista dagarna så har jag  då tagit det lugnare med min träning. Jag har tex. inte kört på med cardion på mornarna som innan utan fokuserat med på styrketräningen lite längre fram på dagen. Oftast vaknade jag upp med lite kännigar, men som gick över sen inpå dagen. Så jag inväntade helt enkelt dagsformen och skötte min träning efter det. Men jag har inte känt någon stress av att träningsdosen fått minska, ibland är det precis det vad en kropp behöver för att allt ska rulla på framåt i rätt riktning. Mer är inte alla gånger bättre.

Ett av mina mål här på resan var ju att försöka komma hem i en något bättre form än innan jag åkte, vilket skulle innebära en ganska nära tävlingsform. Och formen har tagit sig bättre och bättre på bara första veckan här så jag kunde med gott samvete låta den både få en del påfyllnadsdagar och några lugnare träningsdagar. Det ska bli spännande att göra en formkoll nu när jag kommer hem för att se hur jag ligger till både vikt- och fett %-mässigt.

Trots lite lugnare träning så hann jag få till några pass med en del andra vänner här på …destination, bland andra Bikiniproffset Tawna Eubanks:

Figureproffset Brittany LaNae Bull och tidigare även, enligt tradition, min halvgalne vän Ian Gains (film på detta kommer upp längre fram). Mycket av min träning har lagts upp på min IG-story, så ni som hängt med där har sett en del. Någon film har lagts upp på mina IG-konton: @heleneice och @heleneice_video och de finns ju i alla fall kvar att titta på för de som känner för det.

Tawna och jag körde axlar ihop och sedan avslutade hon med att visa ett par av hennes favoritövningar för rumpan, såklart!

Kände mig lagom graciös efter den här övningen, haha…

Brittany och jag tränade rygg och fick till ett bra och hårt pass, me like a lot!

Vi är väldigt lika i skallen hon och jag, bara att bita ihop och kriga! Inget är gratis här i livet och så även i träningen. Ett filmklipp från vårt pass finns på min IG.

Ian och jag startade min vistelse här i Dallas med ett intensivt axelpass och här kan man räkna med att det aldrig bara blir ren ”bodybuilding”. Ian är ”Mr Performance” himself och jag älskar den typen av träning, det krävs både styrka, flås, koordination, balans och en envishet utanför det normala!

Vårt pass filmades av fotografen så filmen kommer ut så snart den är redigerad och klar, men nedan har ni några bilder så länge.

Fotograf: Nick Del Toro

Mycket hann jag med när jag var här denna gången, men väldigt mycket har jag kvar att se, uppleva och göra här. Jag är långt ifrån klar här, …destination är växer sig bara större och större här borta och det vill man INTE missa heller. Så jag kommer tillbaka, inom kort garanterat, och förhoppningsvis har jag kanske några svenskar som vill följa med över och uppleva detta ”have to be” ställe? 🙂

Återigen ett jättestort TACK till alla som gjort denna resa så fantastisk för mig, alla i Dallas, på …destination och även ni där hemma som lät mig få lite semester.

Största tack ska dock Michael Johansson ha som verkligen gjort ALLT för att jag skulle trivas och känna mig som hemma från dag ett. Jag har fortfarande svårt att ta in allt detta…men jag landar nog tids nog när jag är tillbaka i verkligheten hemma i snökaoset. 🙂

Mycket extra tack även till Guy Cisternino som verkligen gett av sin tid och kunskap till mig under hela hans vistelse i Dallas.

Och sist men inte minst du Hanne, tack för att du finns och allt du gör för mig. Du är uppslagsverket självt när det kommer till allt praktiskt och den bästa vännen man kan ha.

KÄRLEK och ett stort TACK till alla för denna gång!

På återseende!

 

Lägg gärna dina kommentarer till detta blogginlägg på mitt Instagraminlägg som hör till detta inlägg.

IG: @heleneice @heleneice_video